Astrakhan

Astrakhan

2018

Pink Floyd

Pink Floyd var en av giganterna inom progressive rock. Med album som The Wall har de för alltid tagit en plats på stjärnhimlen som ett av världens mest kända rockband. De har sålt över 200 miljoner album världen över och haft flera hits på topplistorna. Dock endast en på den svenska tio-i-toplistan, singeln See Emily Play som kom ut 1967. 1996 valdes bandet in i Rock and Roll Hall of Fame och 2008 tilldelades bandet det prestigefyllda Polarpriset i Sverige.

Startade i Cambridge

Bandet startade i London av ett gäng från Cambridge med Syd Barett på sång och kompgitarr, Bob Klose på sologitarr, Roger Waters på elbas/sång och Nick Mason på trummor. Till en början hörde bandet till den psykedeliska rock-genren som växte fram på slutet av 1960-talet. På livespelningarna användes ljusshower för att förstärka den psykedeliska effekten i musiken. Gitarristen Bob Klose lämnade gruppen innan den hann ge ut sitt första album på grund av att han ansåg att musiken var för psykedelisk. I februari 1967 kom bandets debutsingel Arnold Layne och senare i maj samma år kom deras andra singel, See Emily Play. I augusti släpptes debutalbumet med det poetiska namnet The Piper at the Gates of Dawn. Titeln kommer från Syd Baretts favoritkapitel i Det susar i säven. Albumet anses vara ett typexempel på den psykedeliska rockstilen i England på den tiden. Bandets sångare, Syd Barett, experimenterade mycket med droger vid den här tiden och efter en tids svårigheter lämnade han bandet. Rollen som frontfigur och sångare togs nu över av Roger Waters och en ny sologitarrist, David Gilmour, rekryterades till gruppen vilket fick deras sound att utvecklas ytterligare. Även om Syd Barett bara var med en kort period av bandets levnadstid så var det han som skapade Pink Floyd, enligt Roger Waters som hävdar att det inte hade funnits om det inte vore för Barett.

Nick Mason

Soundtrack och experiment

Under det sena 60-talet och det tidiga 70-talet var Pink Floyds musik med i soundtracket på flera uppmärksammade filmer. Detta gjorde att bandets berömmelse växte. Under den här perioden släppte gruppen också en del experimentella album med bland annat improvisationer av var och en i bandet. De blev snabbt populära på Londons klubbscener och blev något av en favorit i den tidiga hippiekulturen. Under 70-talet utvecklas bandets musik till att bli mindre psykedelisk och mer progressive. Gruppens stora genombrott kom med albumet The Dark Side of the Moon. Det här var det första albumet som hade ett tydligt tema där de tidigare albumen mest var experimentella. Trots sina framgångar världen över lyckades ändå bandets medlemmar att behålla sitt privatliv ifred. Deras mest kända album är The Wall som kom ut 1979. Albumet handlar om social isolering och är en spegling av den isolering bandmedlemmarna kände i sitt kändisskap. The Wall är en rockopera som handlar om den fiktiva personen Pink och hur han sten för sten bygger en metaforisk mur omkring sig.

Splittring och återförening

Under senaste åren på 1970-talet hade frontfiguren Waters blivit allt med dominant vilket skapade slitningar i gruppen. 1983 när bandet släppt sitt album The Final Cut splittrades de och de närmaste åren präglades av rättstvister om rättigheterna till bandnamnet och bandets musik. 2005 under Live8-galan återförenades dock de fyra bandmedlemmarna och har sen dess spelat både live tillsammans och spelat in album.