Astrakhan

Astrakhan

2019

Proggrock då och nu

Proggrock, även kallad progressiv rock är en musikstil med rötterna ur flera musikgenrer och skall inte förväxlas med den svenska proggen som var ett svenskt musikfenomen under 1960 och 1970-talet. Proggrocken är en subgenre av rocken och en motkultur som blev känd under slutet av 1960-talet och ökade i popularitet under de kommande årtiondena. Just ordet progressiv syftar till framåtsträvande och kännetecknar musiken i sin helhet. Först ut var The Beatles med albumet Sergeant Pepper’s Lonely Hearts Club som var en blandning av rock, klassisk musik, jazz, folkmusik och med indiska influenser. Andra artister som uppkom och kännetecknar proggrocken från denna tid är bland annat Pink Floyd, Camel, Gentle Giant, Yes, Soft Machine med flera. Musikstilen växte fram i Storbritannien och kännetecknas av sensationella shower, klassisk musik och episka teman som blandats till en helt egen stil. Kännetecknet från proggrocken är just den experimentella sammansättningen av flera olika musikgenrer som till exempel symfonirock, konstrock, space rock etcetera. Särdragen för proggrocken blir därför att den är väldigt unik i sitt utformande med udda takter. Framförallt blandningen av psykedelisk musik och folkmusik där elektronik blandas med akustik och rockens energi. Teman och texter är ofta komplicerade med ursprung ur filosofi, religion, fantasy och science fiction. Endast de låtarna med kort speltid fick utrymme i radion så konserter och album blev en viktig del av musikupplevelsen. Musikstilen kännetecknas nämligen av långa storslagna musikstycken och en låt på 15–20 minuter är inte ovanligt. Upplevelsen var i fokus och det visuella var väldigt viktigt på denna tid. Detta kan man känna igen redan på de detaljrika skivomslagen som ofta var surrealistiska, och konserterna hade ofta en ritualisk konststil. Publiken under denna era kom från hippiekulturen och inte sällan inspirerades kulturen av användandet av hallucinogena droger.

The Beatles

Efter 1976

Under slutet av 1970-talet så växte dock en ny motkultur upp i England, nämligen punkrocken. Och när discomusiken växte fram under 1980-talet så hamnade den progressiva rocken mer i skymundan. Under den andra vågen uppkom fler enklare band och en del band gick över till att kallas neoprogg som var mer synthinspirerade och inte var en del av motrörelsen. Bland annat Genesis och Yes blev därmed klassade som populärmusik, och endast Marillion och Saga fick stor internationell spridning. Det enda bandet som egentligen hängde sig kvar och hade stora framgångar under 1980-talet var Pink Floyd med The Wall.

Pink Floyd’s

Under slutet av 1980-talet så uppkom även en ytterligare konstellation där man blandade proggrock med hårdrock som resulterade i progressiv metal. Kända namn från denna genre är bland annat Dream Theater, Symphony X och Empty Tremor. Slutligen så kom även den tredje vågen med progressiva rockband under 1990-talet. Den progressiva metalen växte sig stor och ytterigare band nålades fast på kartan, The Flower Kings och Spock’s Beard är några av dem. Och även denna genre har vidareutvecklats i sin tur. Under 2000-talet så pratar vi idag om ”nu-progg” och här finner vi många alternativa band som fortfarande håller tonerna från den progressiva tidsandan vid liv så som exempelvis Opeth, Tool, The Mars Volta med flera. Progressive rock är alltså en genre som gjort skäl för sitt namn som framåtskridande rockmusik, och med den tilltagande utveckling som skett så är sista kapitlet inte skrivet än.