Astrakhan

Astrakhan

2018

Proggrockens historia

Proggrocken är en musikgenre som bildades i slutet på 1960 talet och sen fortsatte att utvecklas under 1970-talet. Den utformades först som en slags protest mot 60-talets kommersiella listpop men fick sen ett mer politiskt budskap. Själva musikgenren var väldigt heterogen med band som spelade både rock med nya sorters instrument men även många band som tog vara på folkmusikinspirerade toner i sin musik.

Influerad av hippies

På 1960-talet var den svenska musikscenen starkt präglat av det omåttligt populära radioprogrammet 10-i-Topp. Skivbolagen var inte intresserade av att ge ut någon musik som inte var gångbar på den listan. Musiken på listan var ofta trallvänlig och melodiös med texter om kärlek och annat banalt. I och med att den politiska rörelsen 68-vänstern bredde ut sig så uppstod ett behov av musik som även den revolterade mot makten och samhället. Proggrocken var också starkt influerad av den amerikanska hippierörelsen med sitt budskap om fred, kärlek och vänsterpolitik.

Viktigt att sjunga på svenska

Ett tydligt ställningstagande i proggrocken var att sjunga på svenska och många band bildades under den första halvan av 1970-talet. Hoola Bandoola Band, Blå tåget och Nationalteatern är några av dem. En del band revolterade genom att spela rock men med kontroversiella musikinstrument. Till exempel Blå Tåget från Stockholm med många medlemmar som spelade bland annat klarinett, trombon och fiol. Andra ville sticka ut genom att spela instrumental musik, som Kebnekajse, de fick ofta kritik eftersom vissa ansåg att texter med politiska budskap var viktigt.

Gärdetfestivalen

Ett par stora musikfester som hölls på Gärdet i Stockholm i början på 1970-talet fick stor betydelse för proggrockens genomslagskraft. Gärdetfestivalen var en musiksammankomst inspirerad av de amerikanska festivalerna Monterey Pop Festival och Woodstockfestivalen. Den var gratis för besökarna och hölls helt utan tillstånd från myndigheterna. Festivalen arrangerades två gånger under sommaren 1970, en i juni och en i augusti och den blev som en samlande startpunkt för den svenska proggen. Även om Gärdetfestivalen var den mest kända och största så anordnades liknande festivaler under hela resterande delen av 70-talet.

Långt hår och skägg

Eftersom att proggrocken inte bara kan räknas som musikstil utan mer som en politisk rörelse var även klädstil och frisyrer viktigt. Även här gällde det att vara en motpol mot 60-talets bandideal med matchande, prydliga kostymer och välkammat hår. Proggrockarna hade gärna långt, ofriserat hår och skägg och klädde sig gärna i palestinasjalar och näbbstövlar. Det senaste var nog som en ytterligare förstärkning av proggens influenser från den svenska folkmusiken.

Tältprojektet

Proggen storhetstid kulminerade i slutet på 70-talet med det uppmärksammade Tältprojektet som reste land och rike runt för att med en kombination av musik och teater sprida budskap om revolutionerande vänsterpolitik och solidaritet med arbetarrörelsen. Föreställningen som turnerade i både Sverige och Danmark 1977 spelades upp av flera av proggens största band. Några av Sveriges största skådespelare deltog, till exempel Sven Wollter, Johannes Brost och Björn Granath. Allt finns väl dokumenterat både i en film om projektet och på skiva.

Punken tar över

Dödsstöten för proggrörelsen blev punkens framfart över Europa på 70-talets slut. Den rörelsen tog på något sätt över proggens plats hos ungdomsgenerationen med sitt aggressiva budskap om anarkism och vänsterpolitik. På 1990-talet väcktes dock ett nytt intresse för proggen och under början på 2000-talet har det bland annat anordnats festivaler som samlat majoriteten av proggens stora band.

Punken tar över