Astrakhan

Astrakhan

2018

Progressive rock

Progressive rock eller progrock som den också kallas i Sverige är en genre inom rock- och popmusiken som inte ska förväxlas med den svenska rockgenren proggrock. Visserligen växte dessa två genrer inom rocken fram under ungefär samma tidsålder men de skiljer sig åt på många sätt. Medan proggrocken var musik där det politiska budskapet var viktigast är kärnan i progressive rock att musiken ska var en upplevelse utöver det vanliga. Musiken hade en stor skara anhängare under början och mitten på 1970-talet för att sen nästan dö ut under 80-talet när punk och disco tog över ungdomskulturen. Musiken har dock fortfarande en trogen skara fans som lyssnar på så väl gamla album som nya.

Beatles var först

Beatles var först

Det brittiska pop- och rockbandet The Beatles är kanske mest förknippat med lättsmälta pophits som är populära än idag. Faktum är att de även experimenterade med lite olika stilar. 1967 släppte de albumet Sergeant Pepper’s Lonely Hearts Club Band. Albumets stil var helt ny och någonting liknande hade inte hörts tidigare på rockscenen. Det var en blandning av till exempel rock, jazz, klassisk musik och blues. Eftersom att medlemmarna i Beatles inför skapandet av albumet hade spenderat en lång period i Indien så var albumet även starkt inspirerat av indiska toner. Det här var startskottet för en helt ny typ av genre inom musiken, progressive rock.

Musiken utvecklas

Efter framgångarna med albumet Sergeant Pepper dyker det nu allt fler band som skapar musik inom progressive rock. I slutet av 60-talet släpper många av de band som skulle bli störst inom genren sina första album. Band som Genesis, Jethro Tull, Yes och King Crimson släppte sina album och nu var genren på allvar befäst som en av de populäraste just då på den engelska pophimlen. Populariteten steg sen under den första delen av 1970-talet för att kulminera runt 1975 då den var som störst. Intresset för progressive rock börjar sen att dala i och med att 70-talet går mot 80-tal. Vid skifte av decenniet kom nya stilar som lockade den tidens ungdomar mer. Nu var det punk och disco som gällde. Under 1980-talet är den progressiva rocken i stort sett död tills den på ett underligt sätt återuppstår i en genre, progressive metal.

Svår musik

Progressive rock kännetecknas av vissa förutsättningar. Ett kännetecken var de extremt långa låtarna, en del så långa som 45 minuter. Det här gjorde att den progressiva rocken inte gjorde sig för att spelas i radio utan den skulle helst upplevas live. Under spektakulära scenframträdanden med många visuella effekter och uppseendeväckande scenkostymer skulle stämningen långsamt byggas upp låt för låt. Musiken kan av vissa anses som lite svår att lyssna på och komma in i. Eftersom det ofta användes alternativa uppbyggnader av låtarna som ofta frångick det traditionella upplägget med vers – refräng – vers krävde musiken ofta mer av lyssnaren och det kunde behövas tid för att lyssna in sig på låtarna och verkligen förstå och uppskatta den.

Drogerna var inspiration

En del påstår att den här musikgenren föddes mycket på grund av att brukandet av psykedeliska droger som LSD började bli vanligt i slutet på 1960-talet. Många band använde drogerna som inspiration i sitt skapande och det satte så klart sin prägel på musiken. En del menar också att även publiken vid konserter var påverkade av droger och därför också hade lättare att uppskatta den suggestiva stämning som långsamt byggdes upp.