Astrakhan

Astrakhan

2018

Svenska proggrockband

Den svenska proggen växte fram under slutet på 1960-talet. Den var en slags protest mot den kommersiella list-popen som dominerade musikscenen under 60-talet. Proggen fick också en politisk plats till vänster och stod nära den tidens vänsterrörelse, den så kallade 68-vänstern. Banden som spelade proggrock präglades ofta av att gå mot strömmen genom att till exempel spela rock med alternativa instrument som klarinett och trombon. Många band spelade också rock med influenser från folkmusik. Deras stil var också en slags revolt mot de prydliga kostymer som många 60-tals band klädde sig i. Här var det istället långt, ovårdat hår och skägg matchat med fårskinnsvästar och palestinasjalar som gällde.

Hoola Bandoola Band

Ett av de största banden inom proggrörelsen var Hoola Bandoola Band som bildades i Malmö. Frontfigurerna var Mikael Wiehe och Björn Afzelius och bandet var det mest inflytelserika bandet under 1970-talet. Namnet Hoola Bandoola Band kom från en tecknad kortfilm med Kalle Anka där några stridslystna termiter utstötte stridsrop som lät Hoola Bandoola. Deras kanske mest kända hit är den välkända ”Vem kan man lita på?” som också gjorts som cover ett flertal gånger. Grundarna Mikael Wiehe och Björn Afzelius har efter att bandet lagt ner haft varsin lysande solokarriär. Afzelius gick tragiskt nog bort i cancer 1999 men Wiehe är fortfarande en av våra mest folkkära artister. Hans karriär fick ett stort uppsving 2011 när han var en av deltagarna i det uppskattade programmet Så mycket bättre.

Hoola Bandoola Band

Nationalteatern

Det här var egentligen en teatergrupp från början som hade sitt ursprung i Lilla teatern i Lund. Efter att ha kommit på kant med myndigheterna i Skåne flyttade gruppen dock till Göteborg där den sen fick sitt fäste. Den verkade först och främst vid en fritidsgård i Hisings Backa och utvecklades till att sätta upp mindre föreställningar med socialistiskt budskap. Musiken fick en allt större roll i deras föreställningar och så småningom fick ett skivbolag höra talas om gruppen och gav 1972 ut deras debutalbum, Ta det som ett löfte. Deras mest kända låtar är Livet är en fest som utkom 1974 och Barn av vår tid, 1978. Eftersom att musiken egentligen var en del av deras teaterföreställningar har låtarna ofta blivit misstolkade när de har tagits ur sitt sammanhang. Speciellt Livet är en fest som gärna tolkats som flummig och drogliberal när budskapet från början egentligen är tvärt om. 2018 firar Nationalteatern 40 år vilket firas med en rikstäckande turné under våren.

Blå tåget

Här är bandet som av en del kallats för Sveriges konstigaste band. De bildades i slutet av 1960-talet av en samling icke musikaliska konstnärssjälar som mest träffades för att spela ihop på skoj. Fram till 1972 gick bandet under en rad olika namn som efter en namnstrid fastställdes till Blå Tåget. Trots att de från början inte var några riktiga musiker så har de ändå lyckats få en plats i den svenska musikhistorien. Deras mest kända låt är Den ena handen vet vad den andra gör. Kanske mest känd när den senare spelades in av punkbandet Ebba Grön under namnet Staten och kapitalet. Bandet har sedan 70-talet gjort en del spelningar och spelade in en comeback-skiva i slutet på 1990-talet som ledde fram till en uppmärksammad spelning på Hultsfredsfestivalen 1999.

Blå tåget