Astrakhan

Astrakhan

2018

Tältprojektet

Mot slutet av 1970-talet gick proggens era mot sitt slut men en sista kraftansträngning skulle den lyckas med. Sommaren 1977 samlades proggeliten i form av band och kända skådespelare som alla var en del av proggen och dåtidens vänsterrörelse. Det resulterade i det uppmärksammade Tältprojektet. En slags musikalisk teater om arbetarrörelsens historia. Turnén besökte 31 olika platser där det spelades sammanlagt 82 föreställningar. Över 100 000 personer såg föreställningen som gjorde stopp i både Sverige och Danmark. Projektet finns väl dokumenterat på film och även skivor har getts ut. Sommaren 2004 återuppstod namnet i en sommarshow med bland annat Johan Rheborg och Magnus Uggla. Denna gång var budskapet dock inte lika politiskt utan här var det mer underhållning som stod i centrum.

Projektet tar sin början

Tältprojektet blev en storslagen avslutning på hela proggeran. Antagligen bidrog det mycket till att göra proggen odödlig som musik och folkrörelse. Det var teater- och musikgruppen Nationalteatern som fick idén till projektet. Snart hade de tagit kontakt med musikgruppen Nynningen och de tre teatergrupperna Tidningsteatern, Narren och Oktober. Några frilansande skådespelare, Sven Wollter, Johannes Brost och Sonja Lund, blev också viktiga för projektet. De fick inte något direkt ekonomiskt stöd från varken staten eller några kulturföreningar. Istället anordnade banden olika stödspelningar där de samlade in pengar till projektet.

Demokratiska beslut

Alla inblandade började samlas 1976 och till slut hittade de till Hindåsgården där alla kunde få plats. Hit bjöds nu in historiker och andra med kunskap om arbetarrörelsen. De fick föreläsa så att alla deltagare skulle kunna få all nödvändig kunskap om arbetarrörelsens historia. Sen började det mödosamma arbetet med att forma föreställningen. Eftersom att alla beslut skulle fattas demokratiskt var det en tidsödande process och många konflikter behövde överkommas. Den demokratiska processen var viktig och speglade den tidens socialistiska anda.

Rock eller jazz

När musiken skulle skapas stötte projektet på problem. Två olika läger ville utforma musiken åt två helt olika håll. Musikerna från Nationalteatern ville att musiken skulle vara inspirerad av rock och resten av gruppen ville influeras av jazz. Till slut kunde man enas och skapa den musik som på många sätt har blivit tidlös och fortfarande spelas på radion och av coverband. De mest kända låtarna är Vi äro tusenden och Aldrig mera krig.

Det stora tältet

Tältprojektet hade införskaffat norra Europas största cirkustält som de skulle turnera med. Första gången de skulle slå upp tältet stötte de på ett stort problem. Tältet tog nämligen över två dygn att sätta upp. Deltagarna misströstade nu rejält och trodde att allt skulle gå om intet. Tur som är så ger övning färdighet och de lärde sig efter några gånger att slå upp tältet på tre till fyra timmar.

Undret på Gärdet

Utmaningarna var inte slut där utan en natt när de slagit upp tältet på Gärdet i Stockholm så började det blåsa otroligt mycket. Tältduken fladdrade som en fackla och deltagarna kämpade förtvivlat för att få ner tältet. Tyvärr lyckades de inte i tid utan hela tältduken blev sliten i stycken. De stod där med en tältduk som var helt i trasor och trodde helt säkert att turnén var över. Så skedde något underligt. Genom rykten och via media spreds det ut att projektet var i nöd. Nu strömmade det till folk från hela Stockholm för att hjälpa till. Sömmerskor tog med symaskiner och nästa dag var hela tältduken lagad. Symboliskt nog skedde detta på platsen där proggrörelsen hade startat knappt ett decennium tidigare. En solidarisk handling så typisk för hela proggrörelsen.